Nu har vi bestämt oss för titeln på min nya roman.
Smörblommorna står för skönheten och drömmarna, sotet den smutsgrå verkligheten i arbetarkvarteren i Stockholms 1910-tal.
Mina huvudpersoner är faster Ragnhild som målar tallrikar på Rörstrands porslinsfabrik och hennes brorsbarn Helga, Matilda och Knut.
Helga arbetar i köket på Långholmens centralfängelse, Matilda är husa och Knut går fortfarande i skolan, i fattigvårdens skor. De lever, sörjer, älskar, leker, hoppas, skrattar och gråter men framför allt arbetar de.
Under tiden samlar arbetarrörelsen ihop sig efter den svåra storstrejken, de flesta hyr ut bäddar till inneboende, om de inte själva är inneboende, Sveriges sista avrättning av rånmördaren Ander äger rum, blöta kjolar klafsar i snömodden, spårvagnar klingar men biljetterna är för dyra för de fattiga. Staden växer men det finns lite plats för människorna.
I bokhandeln i augusti.
Efter ett drygt halvår i podd-världen har en roman börjat växa till sig i mitt huvud.
Nu studerar jag kartbilder från 1910-talet, läser på om fackligt uppvaknande, utsatta fabriksarbeterskor och ett annalkande världskrig.
Just nu författar jag inte alls utan ägnar mig åt att djupdyka i gamla texter och nya doktorsavhandlingar, på jakt efter brott som inte längre är brott.
I podden Obrottsligt berättar jag, tillsammans med journalistkollegan Agneta Stefansson, om forna tiders lagstiftning, och människor som drabbades...
Bibliotekstjänst var, som vanligt, snabbast, men idag kom Lotta Olssons omdöme i Dagens Nyheter. Numera är vi författare inte bortskämda med recensioner, så man får passa på att njuta.