Verklighetens Beauty
Karins intervju med Nabujo, en barnmorska som huvudpersonen Beauty bygger på.
I Nabujos värld, i byn Serinya,
distriktet Maanyi, Uganda, får inget kosta
mycket pengar. Hon är TBA (Traditional
Birth Attendant), barfotabarnmorska. Hennes främsta utbildning är
erfarenheten. Redan som 13-åring började hon assistera sin mamma som var
barnmorskai byn:
- Jag fick koka vatten och hjälpa
till. Vatten med salt i.
Varför salt?
- Sår läker snabbare om man har
salt i vattnet.
Doktor Christopher Kigongo nickar entusiastiskt. Det är sant, salt
fungerar på det sättet.
Doktorn har följt
med från staden för att tolka. Han är
imponerad av Nabujos kunskaper och handlag. Nabujo Zamu har gått en kort kurs i statens regi, det är all
formell utbildning hon har. På den kursen fick hon sin lilla plåtväska, med några få
verktyg. Förutom rakbladen har hon några tänger att hålla navelsträngen
och enkla antiseptiska läkemedel.
När hon
vet att en omföderska blött mycket vid
tidigare förlossningar kan hon hämta
blodstillande medel. Lite malariamedicin har hon, för att mota malariaattacker
i samband med förlossningen. Annars
ingenting. Ingen smärtlindring, inga
kirurgiska instrument, ingen möjlighet att
sy ihop sprickor, inga skyddshandskar och
framförallt inget sjukhus och ingen
doktor.
Det är flera timmar till fots
till närmaste sjukhus, och bilvägarna är
urusla. Det finns dessutom ett
traditionellt motstånd mot att föda på sjukhus.
Nej, också när förlossningarna blir
långa och plågsamma får Nabunjo klara sig
så gott hon kan.
- Men mer än ett dygn låter jag
dem inte stanna här, säger hon och
visar ett av de små rummen i hennes lilla
hus -”förlossningssalen”.
På den låga
sängen ligger ett plastskynke. Det
tvättar hon av och återanvänder, och tar med
när hon går hem till sina patienter.
- Håller värkarna på längre än
ett dygn vill jag inte ta ansvar
längre utan försöker kalla på hjälp.
Men ibland får hon inte välja.
Som när hon kallades hem till en
kvinna som redan kämpat i flera dygn. Nu
orkade mamman ingenting längre. Att
flytta henne var otänkbart.
- Men det värsta var armen...
Armen?
- Ja, barnets ena arm stack ut
genom slidmynningen.
Barnet låg på
tvären och kunde inte komma ut. Mamman
orkade inte hjälpa till längre. Nabujo bände och slet i barnet
för att försöka vända det i magen, men misslyckades:
-Till sist hade jag bestämt mig
för att kapa av armen.
Det verkade vara
den enda möjligheten att rädda
barnets och mammans liv.
Men då, med en enorm
kraftansträngning, lyckades hon trycka in barnets
arm, in i mammans kropp igen, vända
barnet rätt – och det kom ut som det
skulle. En välskapt tvåårig pojke som
förundrat tittar på de stora vita
människorna som kommit för att fotografera
honom.
Detta är Nabujos
solskenshistoria, och doktor Kigongo är mycket
imponerad. Det är inte många utbildade
barnmorskor– eller läkare för den delen
– som klarat en sådan situation. Kanske är Nabunjos dubbla yrken
en del av förklaringen till de
starka nyporna. Hon är nämligen bara barnmorska
på deltid – så många barn föds inte
i Serinya och förlossningshjälpen är dåligt
betald. Hennes yrke är
tegelbruksarbeterska.
De kraftiga starka händerna
kastar lera i tegelstensformen och med
en snabb knyck välter hon upp
lerstenen på tork. Lera, grus, gräs mot de
bara händerna. Hon måste ha massor med småsår hela tiden. Är du inte rädd för HIV-smitta?
- Det finns många som är smittade här, men rädd, nej det kan man
inte gå omkring och vara. Jag köper
plastpåsar i affären och har dem på mig när
kvinnorna blöder mycket. Hon visar påsarna, vanliga små
tunna plastpåsar av samma typ som vi
stopppar bullar i.
Att kontrollera blödningen är en
av Nabunjos viktigaste uppgifter när
kvinnorna kommit till hennes ”förlossningssal”.
- Jag ser till dem, hjälper dem
när det blir svårt, ger dem mat och
dryck, tvättar och håller rent. När barnet väl
är fött kan jag hjälpa dem att
kontrollera att allt är som det ska, och ge
information om barnavård. Mannen hjälper till ibland. Föderskans man?
- Nej, nästan skrattar hon. Min
man.
Nabujos man kanske uppfattas som en assistent. Annars är
barnafödande i Uganda ingenting för karlar.
Ett skäl till att hon tar emot
sina patienter hemma är att hon på det
sättet kan sköta sitt vanliga liv –
tegelbruket, de sex barnen, matlagningen – vid sidan om. Vad tar du betalt för en
förlossning?
- Jag tar egentligen inte betalt,
säger Nabunjo, men ibland får jag 2-3000
shilling (ungefär 15 kronor).
På det sättet är Nabunjo ovanlig.
De flesta andra barnmorskor tar 5
000 shilling (25 kronor) för en förlossning
och lever delvis på de pengarna. Nabunjos mamma gjorde det. Men Nabunjo har andra planer:
- Jag vill bli kvinnornas ledare
här i byn och mitt arbete ger mig gott anseende. Det är viktigare. Jag hoppas bli
vald till formell ledare nästa år och
jobbar på min kandidatur. Det här jobbet
ger mig många vänner.
Att vara kvinnornas ledare ger
många andra möjligheter, också till
inkomster, så Nabunjos val är kanske klokt. De kvinnor vi träffar, som hon
förlöst är i alla fall tacksamma:
- Hon hjälper oss mycket. Ingen mamma har dött för Nabunjo, men en gång hjälpte hon fram ett dödfött barn.
Nu väntar den
mamman barn igen och Nabubjo vill att
doktor Kigongo ska titta på henne:
- Syfilis, gissar doktor Kigongo
och vill att kvinnan ska ta sig ner till
hälsocentralenför att testa sig.
Både
berättelsen om det dödfödda barnet –
skinnlöst– och kvinnans utseende tyder på
syfilis.Hon måste behandlas mot sjukdomenom det nya barnet ska klara sig. Visserligen har Nabunjo inga
moderna mediciner att erbjuda sina
patienter, men i Afrika finns många andra
alternativ. En speciell buskes blad fungerar
som
”värme i magen” säger hon.
Hon
plockar dem, kokar ihop dem med banansaft och får en smärtstillande
medicin.
- Men när jag ser att det behövs skickar jag iväg folk till
hälsocentralen för att få vaccin.
- Det är så mycket jag inte kan.
- Men ganska mycket som jag
klarar också.